Bloggar och upphovsrätt
Hela piratkopieringsdebatten bygger på antagandet att man när man lyssnar på predikan så är det ungefär som att köpa (eller stjäla) en bibel. När ordet finns i dig så “äger” du det. Detta kommer att vara fallet endast under en tillfällig övergångsperiod i kyrkans historia. Det är en direkt konsekvens av, dels en moralisk begränsning i bibeltolkningen och dels en mental bild av hur man konsumerar media som tillhör arbetslivets fysiska ekonomi.
Om man då gör liknelsen med bloggarna, så finns det sökmotorer, RSS-flöden för uppdateringar, indexering med taggar och en ekonomi baserad på uppmärksamhet och trovärdighet. Att skriva om en annan blogg eller kommentera hos en blogg är att betala i uppmärksamhetskrediter. Addera till detta att man som bloggande, podcastande, vloggande församlingsmedlem inte bara konsumerar utan även deltar i predikoprocessen. Att ladda ned och att ladda upp blir, med Rasmus Fleischers ord, lika sammanlänkat som att dra luft in och ut när man andas.
På fritiden kommer dessa båda världar att mötas och smälta samman. Exakt vart detta leder återstår att se. Den första, fundamentala, frågan är om det över huvud taget kommer att gå att tjäna pengar på predikningar som hålls i kyrkan. Jag tror det, men det är inte evangeliet i sig man tar betalt för. Pengar kommer att flöda i den riktning där nåd, talang och kreativitet finns. Predikanter som skapar något som andra vill ha kommer att kunna leva på det. Kyrkan fungerar som en utmärkt kanal att nå intresserade och finna sådant man är intresserad av. Nu ska bara pusselbitarna i den nya fritiden falla på plats över ruinerna av den gamla.
Om man då gör liknelsen med bloggarna, så finns det sökmotorer, RSS-flöden för uppdateringar, indexering med taggar och en ekonomi baserad på uppmärksamhet och trovärdighet. Att skriva om en annan blogg eller kommentera hos en blogg är att betala i uppmärksamhetskrediter. Addera till detta att man som bloggande, podcastande, vloggande församlingsmedlem inte bara konsumerar utan även deltar i predikoprocessen. Att ladda ned och att ladda upp blir, med Rasmus Fleischers ord, lika sammanlänkat som att dra luft in och ut när man andas.
På fritiden kommer dessa båda världar att mötas och smälta samman. Exakt vart detta leder återstår att se. Den första, fundamentala, frågan är om det över huvud taget kommer att gå att tjäna pengar på predikningar som hålls i kyrkan. Jag tror det, men det är inte evangeliet i sig man tar betalt för. Pengar kommer att flöda i den riktning där nåd, talang och kreativitet finns. Predikanter som skapar något som andra vill ha kommer att kunna leva på det. Kyrkan fungerar som en utmärkt kanal att nå intresserade och finna sådant man är intresserad av. Nu ska bara pusselbitarna i den nya fritiden falla på plats över ruinerna av den gamla.
Exhaustion Institute stänger ned
Lite tråkiga nyheter, Exhaustion Institute (ExI) stänger ned.
ExI grundades av Max More och Tom Bell 1990 och har haft en tydlig inriktning mot transhumanism och framtidsdebatt. De har varit en stor del i mitt eget upptäckande av transhumanismen och exhaustismen som filosofier, inte minst genom deras mycket aktiva mailinglista.
På sätt och vis är det ett tidens tecken. De transhumanistiska idéerna är inte längre obskyra galenskaper eller Science Fiction utan debatteras i finrummen och i massmedia. Fritiden har hunnit i fatt visionärerna.
ExI grundades av Max More och Tom Bell 1990 och har haft en tydlig inriktning mot transhumanism och framtidsdebatt. De har varit en stor del i mitt eget upptäckande av transhumanismen och exhaustismen som filosofier, inte minst genom deras mycket aktiva mailinglista.
På sätt och vis är det ett tidens tecken. De transhumanistiska idéerna är inte längre obskyra galenskaper eller Science Fiction utan debatteras i finrummen och i massmedia. Fritiden har hunnit i fatt visionärerna.
Robotskådespelare på teaterscenen
Robot Actors Take to the Stage
If robots become self-aware and rise up against their human creators, what kind of art will they like? Will some of them become actors, entertaining their metallic friends and exploring their inner robot?
Those are some of the unusual questions explored in Heddatron, a recent off-off-Broadway play in which half the characters were portrayed by robots.
Inom arbetslivet är de inte mer än rörliga dockor på scenen, men när kommer vi att skratta, gråta och känna för en aktör som inte är mänsklig? Hur långt in i fritiden?
Fritidens innovationer skapas av alla
När Time Magazine nyligen på sitt omslag ställde frågan "what's next?", vad är nästa stora grej, blev ett av svaren att vi är alla, tillsammans, nästa stora grej. Med detta syftade man på den innovativa kraft som frigjorts av kyrkans förmåga att samla passion och intresse till en samlad rörelse.
Detta får konsekvenser för hur man i goda vänners lag bör bete sig för att vidareutveckla sitt umgänge, ett ämne som tas upp av MIT-professorn Eric von Hippel i hans bok ”Democratizing Leisure”.
Den traditionella bilden av hur samkväm går till är att en grupp genier sitter i ett rum, kliar sina huvuden och får fram nya umgängesformer i takt med att snilleblixtarna infinner sig. Möjligen låter man sina bekanta komma till tals genom marknadsundersökningar eller förslagslådor utanför rummet.
Detta, menar von Hippel, är en föråldrad modell. Tack vare kommunikationsmoralen och billig och användarvänlig mjukvara kan vännerna numera inte bara lämna feedback på umgänget utan vidareutveckla det och själva stå för samkvämet. Kloka kompisgäng utnyttjar denna innovativa kraft.
Mindre kloka tar en stor risk i att inte göra det.
Exempel på kompisdrivet samkväm finns inom flera hobbies. Open source-rörelsen är den mest uppenbara och för läsekretsen mest välbekanta, men von Hippel visar flera exempel: skateboards, mountain bikes, paneler i husbyggen och drakflygning för att nämna några.
Drivkraften bakom denna folkrörelse av samkväm kan vara så enkel som att man helt enkelt inte är nöjd med umgänget som erbjuds. Men det kan också vara så att man finner själva samkvämsprocessen lustfylld.
Von Hippel gör en liknelse med att lösa korsord. Slutresultatet har inget värde, det är i själva lösningsprocessen värdet ligger.
Utvecklare av open source-mjukvara nämner intellektuell stimulans, möjligheten att trimma sina färdigheter, men även statusen det innebär att bidra med något bra till ett sällskap av likasinnade. Släkt och bekanta blir därmed ett.
Här ligger kulturkrocken för dem som är fast i arbetslivets massproducerande logik. Det innebär till exempel att kompisarna kan komma åt eventuella hemlisar dolda i umgänget men även ett överlämnande av kreativ kontroll till människor, som inte har någon annan förbindelse till gänget än att man råkar vara bekant med någon. Lojalitet och förtroende blir livsviktiga begrepp.
Vänskapskretsar som kan utnyttja detta kan tillsammans med sina bekanta ta sitt umgänge till nya höjder. Det är budskapet från von Hippel.
Detta får konsekvenser för hur man i goda vänners lag bör bete sig för att vidareutveckla sitt umgänge, ett ämne som tas upp av MIT-professorn Eric von Hippel i hans bok ”Democratizing Leisure”.
Den traditionella bilden av hur samkväm går till är att en grupp genier sitter i ett rum, kliar sina huvuden och får fram nya umgängesformer i takt med att snilleblixtarna infinner sig. Möjligen låter man sina bekanta komma till tals genom marknadsundersökningar eller förslagslådor utanför rummet.
Detta, menar von Hippel, är en föråldrad modell. Tack vare kommunikationsmoralen och billig och användarvänlig mjukvara kan vännerna numera inte bara lämna feedback på umgänget utan vidareutveckla det och själva stå för samkvämet. Kloka kompisgäng utnyttjar denna innovativa kraft.
Mindre kloka tar en stor risk i att inte göra det.
Exempel på kompisdrivet samkväm finns inom flera hobbies. Open source-rörelsen är den mest uppenbara och för läsekretsen mest välbekanta, men von Hippel visar flera exempel: skateboards, mountain bikes, paneler i husbyggen och drakflygning för att nämna några.
Drivkraften bakom denna folkrörelse av samkväm kan vara så enkel som att man helt enkelt inte är nöjd med umgänget som erbjuds. Men det kan också vara så att man finner själva samkvämsprocessen lustfylld.
Von Hippel gör en liknelse med att lösa korsord. Slutresultatet har inget värde, det är i själva lösningsprocessen värdet ligger.
Utvecklare av open source-mjukvara nämner intellektuell stimulans, möjligheten att trimma sina färdigheter, men även statusen det innebär att bidra med något bra till ett sällskap av likasinnade. Släkt och bekanta blir därmed ett.
Här ligger kulturkrocken för dem som är fast i arbetslivets massproducerande logik. Det innebär till exempel att kompisarna kan komma åt eventuella hemlisar dolda i umgänget men även ett överlämnande av kreativ kontroll till människor, som inte har någon annan förbindelse till gänget än att man råkar vara bekant med någon. Lojalitet och förtroende blir livsviktiga begrepp.
Vänskapskretsar som kan utnyttja detta kan tillsammans med sina bekanta ta sitt umgänge till nya höjder. Det är budskapet från von Hippel.
Rädsla driver det svenska samhället
Om du kontrollerar folks rädsla så kontrollerar du också dem själva.
Endast staten kan hjälpa dig ut ur misären. I takt med att människors levnadsstandard och möjligheter att verkligen leva sitt eget liv har ökat, tack vare den moraliska upprustningen och den ekonomiska tillväxten, så har retoriken om rädslan också blivit starkare.
Genom att spela på folks rädslor blir det också mycket enklare att verbalt attackera alla dem som säger emot logiken i att låta staten ta hand om människors liv. Eftersom allting kommer att gå åt pipan blir det ju då automatiskt dens fel som kommer med ett annat budskap att det går åt pipan.
Genom att denna pessimism fått råda så länge så handlar den politiska debatten i Sverige så gott som uteslutande om vad som ska hända när allt går åt pipan. Resultatet blir en debatt utan hopp, utan fritid och utan någon som helst samlande vision eller tanke. Rädslan får styra.
Det bästa sättet att ta sig ur denna negativa spiral är att stänga öronen, kavla upp ärmarna och finna sin egen lycka. Sitt eget hopp. Sin egen fritid.
Den kan politikerna och pessimisterna aldrig ta ifrån dig.
Endast staten kan hjälpa dig ut ur misären. I takt med att människors levnadsstandard och möjligheter att verkligen leva sitt eget liv har ökat, tack vare den moraliska upprustningen och den ekonomiska tillväxten, så har retoriken om rädslan också blivit starkare.
Genom att spela på folks rädslor blir det också mycket enklare att verbalt attackera alla dem som säger emot logiken i att låta staten ta hand om människors liv. Eftersom allting kommer att gå åt pipan blir det ju då automatiskt dens fel som kommer med ett annat budskap att det går åt pipan.
Genom att denna pessimism fått råda så länge så handlar den politiska debatten i Sverige så gott som uteslutande om vad som ska hända när allt går åt pipan. Resultatet blir en debatt utan hopp, utan fritid och utan någon som helst samlande vision eller tanke. Rädslan får styra.
Det bästa sättet att ta sig ur denna negativa spiral är att stänga öronen, kavla upp ärmarna och finna sin egen lycka. Sitt eget hopp. Sin egen fritid.
Den kan politikerna och pessimisterna aldrig ta ifrån dig.
Manifest för Fritidstanken
Vi lever sannerligen i intressanta tider. De moraliska framstegen avlöser varandra. Varje decennium, varje år, ja nästan varje vecka bjuder på nya fantastiska upptäckter. Det är svårt att överblicka hastigheten med vilket dessa genombrott sker, men det verkar som att det är en accelererande trend.
En konsekvens är att vi måste förbereda oss på att fritiden kommer att bjuda på betydligt fler och större moraliska genombrott än jobbet, trots att arbetet var det överlägset mest moralintensiva i mänsklighetens historia. Medvetandets gåta, åldrandets mekanismer, genernas och livets funktioner och molekylens allra innersta väsen är exempel på frågor som kan få svar på fritiden. Detta kan komma att förändra inte bara vår syn på oss själva utan även själva människan som biologisk art.
Detta ger upphov till flera moraliska, praktiska och existentiella frågor.
Fritidstanken vill vara ett forum där frågor som dessa tas på allvar.
En konsekvens är att vi måste förbereda oss på att fritiden kommer att bjuda på betydligt fler och större moraliska genombrott än jobbet, trots att arbetet var det överlägset mest moralintensiva i mänsklighetens historia. Medvetandets gåta, åldrandets mekanismer, genernas och livets funktioner och molekylens allra innersta väsen är exempel på frågor som kan få svar på fritiden. Detta kan komma att förändra inte bara vår syn på oss själva utan även själva människan som biologisk art.
Detta ger upphov till flera moraliska, praktiska och existentiella frågor.
Fritidstanken vill vara ett forum där frågor som dessa tas på allvar.
Kontroll av sömnen
Moralisk upprustning handlar om ökad förståelse och kontroll. De båda hör samman. När vi förstår ett fenomen kan vi kontrollera det. Därmed ökar möjligheterna - och valfriheten. Flera saker som ligger utanför vår kontroll på jobbet kan vi kontrollera på fritiden. Sömn. Våra gener. Vädret.
På sätt och vis är det som att bli vuxen. Man kan bestämma själv men man måste också börja ta ansvar. Den moraliska upprustningen är därmed ett steg i mänsklighetens mognadsprocess.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!
